Ibland är jag inte ens säker om jag kan röra på mig.
Gå.
Andas.
Gå från en dag till den andra.
Ibland har jag ingen aning om jag kan ens vakna.
Ett ögonlock.
Två ögonlock.
För att kunna gå upp igen.
Ibland vet jag inte om jag kan tvinga mig själv att se en till soluppgång.
Jag tvivlar.
Hela tiden.
Men jag jobbar. Jag andas.
Jag överlever.
Men jag vet inte om det är värt det än.
Däremot kan du definitivt säga att jag är trött.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar